All work work

Min högsta önskan i dagsläget är att få flytta hem igen. Jag är less på att bo så långt ifrån familjen. Detta innebär att jag trålar på Platsbanken varje dag och skriver ansökningar på nätterna. Detta projekt har pågått i lite över två år och hittills har det blivit några snubbel på mållinjen med mycken frustration och gråt som följd.

Nu har jag kommit på en idé som kanske leder till en ny strategi. Får se om det blir nåt.


30 bast

Ångest, ångest är min arvedel. Så känns det ibland. Sen kom jag på att man kan önska sig saker i födelsedagspresent.

Jag vill ha en mandolin. Inte nåt tv-shopdravel utan en riktig en.

Ska nog komma på mer saker. Fast mest vill jag ha sinnesro men det kan man visst inte köpa för pengar.

Bloggroll

Måste väl nån gång komma ut med vilka bloggar jag följer. So here it comes.

Mammas blogg såklart. Hon skriver väldigt personligt fast ibland på ett förtäckt sätt. Vissa inlägg är det nog nästan bara jag som förstår. Men det är nog lite tanken också.

Londa. Min bästa vän som bor alldeles för långt bort. Hon har gått från bitter student via bitter arbetare till uppgiven arbetslös och numera hoppfull gravid. Ja hon har visst nåt knäck numera också som gjort henne på bättre humör.

Pia (som nog inte vet att jag följer henne). En av Londas kompisar från förr som tyvärr har det tungt med en nyligen diagnostiserad sjukdom och två småbarn. Hon skriver om sin vardag. Bloggen har växlat från att handla om graviditet och barn till att i dagsläget mest behandla problematiken om hur man accepterar att man är kroniskt sjuk. En resa jag själv har gjort och som inte har varit lätt.

Den där om Jenny. Hur jag hamnade på den bloggen en gång i tiden har jag faktiskt inte riktigt koll på. Jenny skriver så jävla bra. Hon är nog min bloggidol tror jag. Jag kan inte beskriva hennes blogg den måste upplevas.

Hela hustrun är en blogg som jag kommit in på via Jennys blogg. Den har sin början i en annan blogg av samma författare som hette "k*ken i f*ttan" och gick ut på att författaren sökte bekräftelse genom sex och kulminerade i att hennes man kom på henne. Nu bloggar hon under parollen att hela hustrun ska få plats i äktenskapet. En intressant approach på ett gammalt problem tycker jag.

Tonårsmorsa. Vem läser inte hennes blogg då och då?

Mamma Melissa som förlorade sina tvillingflickor på grund av förtidsbörd. Nu är hon gravid med lillebror. Bloggen är en sorgeresa. Från djupaste botten upp mot ytan igen.

Ytterligare en sorgeblogg skrivs av Ludmilla vars dotter begick självmord under en permission från barnpsyk. Ludmilla är själv psykolog vilket gör att vinklingen blir lite annorlunda då den rationella människan ska möta sig själv. Ja, och sen så är hon på tjocken också.

Sist i blogglistan och faktiskt det senaste tillskottet är Johanna som är mammas nya killes dotter. Hon är i USA som utbytesstudent under ett år och skriver om sitt liv där borta på andra sidan pölen.

Moment 22

Jag har så jäkla mycket som jag vill göra och hinna med men det går fanimej inte. Det känns som att hela samhället är uppbyggt likt ett gigantiskt moment 22. När man var student och pank då hade man massor med tid (som man inte alltid utnyttjade) men inga pengar. När man jobbar har man bättre med pengarna men sämre med tiden. Som småbarnsförälder är det snarare brist på båda delarna. När ska man ha både tid och pengar att göra det man vill? Ska man behöva vänta till pensionen? Nån sån lär det ju inte bli i vilket fall så jag måste komma på en lösning. Att bli tidseffektivist måste vara mitt mål.