DNSL

Jahaja.

Hämtade kameran i förrgår och har nu så smått börjat dra igång mitt projekt. Alldeles för sent egentligen men det ska nog ordna sig. Problemet är bara att det inte finns någon naturlig plats för mig att sitta på här hemma och jag är för trött för att orka släpa mig till nåt bibliotek varje dag. Dessutom så är jag inte så intresserad av att nån annan ska tjuvtitta på mina filmer. Måste hitta en lösning på detta debakel.

Övriga nyheter är att jag ringde till Östersund och pratade med kostchefen. Hon var trevlig men om hon var riktigt intresserad vet jag inte. Tiden får utvisa. Det som var mest positivt med det jobbet var att tjänsten hade tillträde i augusti.

Ja å så har Igge gjort slut med sitt jobb och ska vara pappaledig på heltid från och med 24 maj. Alla är nöjda!

Tänk vad ett litet telefonsamtal kan göra...

Ringde till Å för att fråga om han kunde tänka sig att vara med i U2. Han var dock inte hemma så jag snackade ett bra tag med M som förutom att hon har två bullar i ugnen också har koll på läget. Det visade sig nämligtvis att Å blivit tipsad om ett jobb i Östersund som han hade ratat med kommentaren: "Det där är ju ett kostekonomjobb." Anledningen att vi kom in på detta var att jag hade sett att det var ute ett jobb som hemkunskapslärare och tänkte tipsa om det. När jag hade snackat klart i telefon tänkte jag att det är väl bäst att kolla in det där jobbet. Hur det nu blev så har jag nu i ren panik knåpat ihop ett brev och skickat in till Östersunds kommun. Sista ansökningsdag var nämligen idag. Så nu får vi se vad som händer!

Skam den som ger sig!

Nehepp. Blev inget jobb i Robban. Jävligt trist! Suck. Så nu måste jag fixa U2 och helst ett sommarjobb också...

Har iaf hittat ett annat intressant jobb som jag ringde på idag. I Haparanda. Lite synd att det ligger lite off så att säga men det är ju onekligen en expansiv region. Gott om Igge-jobb med andra ord. Ska väl försöka knåpa ihop en ansökan men jag känner mig inte alls lika entusiastisk den här gången.

Till på köpet har den yngsta familjemedlemmen varit ett riktigt ynk i några dagar och nu verkar det som att den äldsta också ska bli sjuk. Så det blir nog inget dop imorgon. Suck.

Bajs!

"Skärp dig du bränner keket!" Så sa Lille John till Robin Hood när det började lukta bränt.

Igår var det fredag den trettonde och jag lyckades bränna vid riset. Det är snudd på en bedrift. Mina middagsgäster höll dock god min och åt pliktskyldigt. Som tur var så blev kycklinggrytan god i alle fall. Kommer ett recept på den inom kort.

I linje med övrig verksamhet så misslyckades jag även med raitan till grytan. Version två blev dock ok. Men jag tror banne mig att det var nåt som spökade igår för en sån sopa på att laga mat har jag inte varit sen den kokta kalkonen med tonfisksås. Den var inte god. Någonstans.

Nej, nu är det tillbaka till hemtentan som gäller....

Dygnet hade fler timmar så att man hann göra allt som behövs göras.

Man hade råd med hemhjälp till det ständigt sjunkande skeppet.

Vissa kunde ha lite mer framförhållning. Fast sex timmars förvarning är iofs inom gränsen.

De kunde ringa från Robban och säga att de vill anställa mig. Nu.

Eftersom jag nu har bestämt att h inte ska sova innan lunchen så har vi idag varit kyrkosamma hon och jag. Papputen sov eftersom han jobbat inatt. Efter att ha blivit välsignade gick vi på påtvingat kyrkaffe hemma hos L och T. Det kan vara så att h tiggde till sig en kaka eller två av farbror T. När vi sedan kom hem gjorde mammuten en snabb okulärbesiktning av frys/kyl/skafferi och började sedan fixa med lunchen. Dagens meny blev tunnbrödrulle (inte så DNSL jag vet men ibland äre bråttom). På de två minuter som det tog att vispa ihop pulvermoset så hann den lilla prinsessan somna på golvet i vardagsrummet med sin räv som huvudkudde (ja jag har tagit ett foto).



Det var sedan omöjligt för samtliga föräldrar att få liv i ättelägget. Detta fick i sin tur till följd att hon vaknade VRÅLHUNGRIG en timme senare. Det tog säkert tio minuter innan hon slutade gråta och kasta sig bakåt i stolen och insåg att det faktiskt stod mat framför henne. Två korvar, liiite potatismos, en snibb tunnbröd och ett halvt päron senare deklarerade lilla fröken att hon minsann bara tagit en paus i sin lur så nu ligger hon och sussar igen. Hon helgar vilodagen på sitt eget vis.

För övrigt så träffade jag Dr R i kyrkan. Världen är liten...

Ja, vad ska man säga? Robertsfors kändes genast som ett trevligt ställe. Intervjun gick bra så nu är det väl bara att hålla tummarna för att det ska gå vägen. Både jag och Igge hoppas i alle fall det.

Med U2 går det sådär pga gårdagens aktivitet. Måste försöka ta mig i kragen och plöja de där artiklarna idag när Igge är hemma. Imorgon börjar helgtjänstgöringen för oss båda.

Fick tillbaka en liten slant på skatten också. Naaajs!